De rider på en framgångsvåg

– SDE Hockey mot nya SM-guld

Det har blivit SM-guld för våra unga hockeytalanger, och nu börjar en ny säsong bland landets bästa 16- och 18-åringar. Det handlar förstås om SDE Hockey. Vår reporter besökte en träning och träffade en av eldsjälarna i klubben, Daniel Broberg.


Daniel Broberg, sportchef och tränare i SDE Hockey, klappar i isen med klubban. Intensiteten ökar direkt och jag känner vinddraget från de snabbskrinnande ynglingarna i SDE:s U15-lag. Spelarna åker mot säsongens mål, som delvis är att göra bra resultat. För Daniel handlar det framför allt om hur SDE ska vidareutveckla sin verksamhet i stort.
– Vi vill utbilda hockeyspelare och skapa ett intresse för livet. Det ska finnas en kontinuitet i verksamheten som gör att alla känner möjligheterna att gå vidare. Inte nödvändigtvis som spelare utan vi hoppas att även få fram bra ledare, säger Daniel.
Före isträningen satt jag med Daniel på terrassen intill hallen, där vi blickar ut över den branta backe där han manade på killarna i ett tufft fyspass.

Daniel, som är inne på sitt tredje år i SDE, berättar om sin roll i klubben.
– Att kombinera sportchefsjobbet med att vara tränare för ett av ungdomslagen, passar mig, eftersom det är i den praktiska verksamheten jag vill vistas, säger han.  
När Daniel kom till SDE Hockey 2007 var det fortfarande bara Enebybergs IF och Danderyds SK som ingick i sammanslagningen, som genomfördes 2003. Ungefär samtidigt med Daniels ankomst fogades även Stocksunds IF in i samarbetet.
– Tanken var att bilda en stark och effektiv förening istället för att konkurrera med varandra. Det handlar dels om sportsliga resultat, dels om praktiska saker som tillgången till istider och klubblokaler.

Att slå samman föreningar är sällan någon smärtfri process. Daniel berättar om gammal rivalitet och om olika ledarstilar som kolliderade. Först under det senaste året har klubben kunnat fokusera på att blicka framåt med gemensamma ögon.
– De infekterade konflikter som fanns såväl mellan de tre klubbarna som inom var och en är borta nu. När bråk mellan vuxna ledare går ut över ungdomars idrott, då är det illa. Tonen kunde vara så hård att man nästan kunde bli fysiskt rädd på mötena, säger Daniel och skakar på huvudet.
39-årige Daniel har en lång tränarkarriär bakom sig. Den började när han bara var 16 år gammal och inte längre räckte till som spelare i Österåker. Istället blev han tränare, efter att ledare från klubben sökt upp honom.
– De hade sett vilket brinnande intresse jag hade för ishockey, det jag själv nu vill vara med och plantera hos SDE:s ungdomar. Jag ser min karriär som en ständigt pågående resa som nu varat i 23 år, där jag successivt samlat på mig värdefulla erfarenheter, som jag gärna vill förmedla vidare.

Daniels val att bli ishockeytränare på heltid växte fram under åren i Hammarby i början av 2000-talet.
– Jag gick i tankarna att utbilda mig till polis, men kände att tränarrollen var något jag ville satsa helhjärtat på. Det var fantastiska år i Hammarby, både med ungdomslagen och de fyra åren med A-laget i Allsvenskan. Jag hade också en fin förebild där, tränaren Thomas Storm, som blev en slags mentor för mig.

Daniel har även haft tränaruppdrag i Vallentuna, Oskarshamn och AIK. I AIK mötte han dock sina jobbigaste erfarenheter som tränare.
– Vi spelade i Allsvenskan då och nådde inte de resultat som förväntades. Efter två år fick jag sparken. Det var givetvis tungt, även om jag lärde mig mycket av det också.
Efter tiden i AIK kom så Daniel till SDE Hockey. På ungdomsnivå är SDE en av de ledande klubbarna i Stockholm och når med flera lag också högt på nationell nivå. En höjdpunkt var SM-guldet som U16-laget vann 2010.
– Det var helt fantastiskt och en otrolig bedrift av en så pass liten klubb som vi ändå är i jämförelse med till exempel MoDo som var en av många storklubbar vi hade bakom oss då.

Även årets U16-lag ser starkt ut och tros ha kapacitet att utmana om SM-guld framåt vårkanten. Förhoppningar finns också kring J18-laget som den här säsongen spelar i elitdivisionen. Att nå J18-Allsvenskan efter jul, dit de fyra bästa från varje regional elitgrupp går, är absolut möjligt.
– J18-laget är verkligen ett talangfullt gäng och att gå till Allsvenskan vore en sportslig kick. Samtidigt blir det mer kostsamt eftersom det är längre resor till bortamatcherna. Det kan fresta på i en klubb som i huvudsak är föräldrafinansierad. Men å andra sidan har vi föräldragrupper som är otroligt engagerade och bidrar till att klubben är så sammanhållen. I många föreningar lever lagen lite av sitt eget liv och är beroende av enstaka eldsjälar. Så ska det inte vara hos oss, säger Daniel med emfas.

SDE:s A-lag, som spelar i Division 3, och J20-laget driver dock verksamhet i egen regi. Att A-laget spelar så långt ner i divisionerna trots att ungdomsverksamheten är så stark ser Daniel som naturligt.
– I de fallen är det gamla hockeykompisar som lirar vidare och som gillar sin sport tillräckligt för att inte släppa den. Vi har inte resurser eller ambitioner att nå lika högt på seniornivån, men är glada över att kunna erbjuda alternativ för dem som inte når till eliten. Vår lott är att fostra fram bra ishockeyspelare, där de allra bästa går vidare till klubbar på högre nivå. Vi säger alltid lycka till om till exempel AIK eller Djurgården vill värva någon. Ibland kan man gnälla lite ifall någon flyttat lite för tidigt, men i många fall återvänder de och är alltid välkomna tillbaka i så fall.
För andra stockholmsklubbars ungdomslag framstår SDE lite som Brommapojkarna i fotboll, en klubb som många blickar avundsjukt på och gärna vill slå.
– Det har till och med drivits rena kampanjer mot oss på Internet, berättar Daniel. Det har lett till att vi tappat hela lag till andra klubbar, Sollentuna till exempel häromåret. Men nu är faktiskt många av de spelarna tillbaka hos oss.

U15-laget som susar runt på isen är ett av många inom SDE Hockey som fostras i den anda som klubben nu bygger vidare på, där gemensamma värdegrunder och en tydlig spelfilosofi är viktiga inslag. Om några år finns sannolikt flera av killarna med i J18-laget. Mitt bland dem står Daniel och klappar med klubban i isen igen, medan hans adepter glider vidare mot nya utmaningar.  
– Många vill slå oss, men det sporrar bara än mer, säger Daniel med övertygelse. Och ute på isen har motståndarna väldigt stor respekt för oss.

Text & Foto: Jonas Cederqvist